sara

Men om du vill vakna upp bredvid samma person varje morgon, känna tryggheten när han håller om dig när du somnar, att få se honom, känna honom, lukta, titta, höra honom.. Då måste du nog våga undersöka nya platser och människor. Annars riskerar man att falla platt när man inser att man inte fått utforska allt livet har att bjuda på. Och det kan man oavsett om man har ett distansförhållande ett tag. Christoffer bodde kvar i norge när jag flyttade hem. Vi klarade nästan ett halvår ifrån varandra i två olika världsdelar. Nu planerar jag inför flytt tillbaka till norge i höst (förvisso för att pendla), jag planerar en resa tillbaka till afrika i vinter och en till australien i vår. Utan honom. För att jag vet att jag måste leva ut min dröm för att få leva min dröm med honom. Annars tror jag inte att det går. Jag vågar resa iväg för att jag vet att jag älskar honom, att han älskar mig. Ett förhållande på distans ett tag är bara en droppe i havet om man planerar att hålla ihop för alltid. Även om det såklart också kan ändras, det kan man såklart aldrig veta. Det gäller att leva i nuet, att ta vara på dagen och kärleken! Och ingenting säger att eran kärlek kommer förstöras för att du jobbar ett tag på ett annat ställe, upptäcker världen och dig själv. Det tror jag snarare bara ni två kommer bli styrkta utav. Ge er ny glöd. Och för dig att åka hem och för honom att åka till dig kommer inte bli några problem, par som pendlar har funnits jämt! :) Passa på att ta vara på tiden då du kan flytta på dig nu, och jag lovar dig: lite distans dör ni inte av! Kör sara! Våndas inte, unna dig det här!!

..ja vad ska jag säga - håller med Maja till 100%, vilket du ju redan vet =)Du har egentligen bara två beslut att välja mellan, stanna kvar här för alltid eller uppleva något annat också. Det är inte kärleken du väljer bort...du väljer bara mellan att tanka dig själv eller inte =) ..och som sagt, du kan helgpendla t.ex Kram/mamma :)

Måste lägga till ännu en grej:p

Tänk så här då.. tänk Om det spricker. Att ert förhållande inte står pall för ett distansförhållande under en period. Men då kanske det är lika bra att det händer? För jag är övertygad om att ett förhållande som Ska hålla, det håller även under såna här perioder. Och ska det spricka, ja då är det väl bra att det gör det? För då får man det iallafall svart på vitt, istället för att leva vidare i samma fotspår, inte läsa vidare till det du vill, inte söka det där jobbet du är sugen på eller inte flytta till den där huvudstaden du så ofta pratar om. Säg att du skiter i allt det. Du stannar här för att rädda ditt förhållande. Och så spricker det ändå. Det skiter sig. (det kan faktiskt hända). Och då har du missat att göra allt det där du ville.

Eller så sticker du, upplever allt det du vill, samtidigt som du fortsätter hålla liv i kärleken. Och antingen då så flyttar ni ihop igen om ett tag, eller så gör ni inte det. Men då var det nog inte meningen i det långa loppet heller.



Vet inte om jag låter ond nu eller om det är svårt att förstå vad jag menar :p Men shoot! kör! Lev! Man behöver inte kompromissa mellan kärlek och jobberbjudanden eller flytter. Man kan faktiskt få allt här i livet! Bara man vågar!!



Det jag menar är att en flytt till ett nytt ställe kanske kan göra att det tar slut, men det tar inte slut pga att du flyttar, det tar slut för att det tillslut inte hade funkat ändå. Det bara blir lite påsnabbat.

Och då blir iaf jag hellre dumpad nu för att jag sticker till afrika, sthlm eller norge. Än om 5 år då jag sket i att leva ut mina drömmar.